Det vackraste tecknet jag vet

Nyligen fick jag frågan ”vilket är det vackraste tecknet du vet?”. Det var klurigt.

Tecknet för ”vacker”

Jag funderade länge och väl, men kom inte riktigt fram till något. P svarade ”val” (som i djuret). Det är ett fint tecken det också, man använder bägge händerna i en stor rörelse. Jag förstår varför ”val” kändes rätt för henne. Men jag då. Vilket tecken är det vackraste för mig…

Plötsligt kom jag på det. Som en blixt från klar himmel.

Kan.

Tecknet för ”kan”

Tecknet för ”kan” är absolut det vackraste jag vet. En enkel svepande rörelse med handflatan mot pannan. Vad är egentligen så speciellt med det då, kanske du undrar? Jo, symboliken bakom tecknet.

När vi först träffade Sockret och Smulan hade de inget språk alls. Sockret var ju nästan fem år gammal, och var i mycket stort behov av kommunikation. Grunderna kom fort, hon snappade upp tecken i en rasande takt. Vi fick frågan vid ett återbesök från socialtjänsten i Colombia, ”hur många tecken har hon lärt sig?”. Det var ganska kort efter överlämningen, men vi upplevde ändå att hon hade lärt sig ganska mycket. ”Tja, någonstans runt tolv-femton tecken tror vi” blev svaret.
Den kvällen satte vi oss och räknade efter. Det blev många fler än så. Fyrtio tecken. Det hade gått så fort att vi inte ens märkt av det själva.

Men det stora sammanhanget dröjde längre än så. Att teckna hela meningar tog lång tid. Fortfarande idag är samtalen fragmentariska, hoppen mellan ämnena är plötsliga och många. Mer så än för barn i allmänhet. Och det tar tid, att komma ikapp med den språkförlust en femåring har. Det är bara att vänta ut det.

Smulan var så mycket yngre, inte alls lika påverkad av flerårig språkförlust. Hon var drygt ett år gammal och jobbar ikapp i en bra takt. Naturligtvis inte fullt teckenspråkig än, men vi ser så tydligt hur effektivt det är med tidig språkinlärning, och tidigt teckenspråksanvändande. Hennes första tecken kom fort, och sedan har det rullat på. Hon härmar nästan allt hon ser, och det är tydligt att hon snappar upp oerhört mycket.

Kan. Detta underbara tecken. Det blev så tydligt för mig att det var det som var det vackraste tecknet som finns, för mig.

För när Sockret tecknar en längre mening och ser nästan överraskad ut över sin egen färdighet, då kommer det. ”Kan teckna, jag! Duktig jag!”
När Smulan härmar något tecken hon ser, blir reaktionen likadan. Sockret tecknar ”Kan teckna! Duktig!”

Kan. Ett litet, litet tecken som har en så fantastisk betydelse. Ett litet barns upplevelse av att duga. Av att kunna något. Av att ha lärt sig, att vara kapabel. Ett litet tecken som symboliserar möjligheten att förstå sin omgivning, och att göra sig förstådd.

Kan, ett tecken som representerar ett barns stolthet över sin egen förmåga att kommunicera. Och en lika stor stolthet över att se lillasyster växa till en kommunicerande varelse.

Ja, mina älsklingar. Ni kan. Och ni är duktiga. Glöm aldrig det.

 

Ett svar till ”Det vackraste tecknet jag vet”

  1. Profilbild för Jennie H
    Jennie H

    Åh nu blev jag med ens nyfiken, måste slå upp tecknet för val genast, för det kan inte jag. Det lät vackert på beskrivningen.
    Håller med om tecknet för kan, och verkligen ordets betydelse.
    Blev inspirerad och måste genast fundera ut mitt favorit tecken/vackraste tecknet. Svårt att välja när det finns så oändligt många att välja på.

Lämna ett svar till Jennie H Avbryt svar