”Ääääääääää!” Det bekanta ljudet från nedervåningen berättar att Smulan har vaknat. Hon står upp i sängen och spanar in en t-shirt som hänger över kanten. Det råkar vara en gammal t-shirt från det ryska metalbandet Aria, från deras turné 1999 (kolla in skivan det gäller här om ni är nyfikna). Hur som helst, som så många gånger förut lyfter jag upp henne. Hon placerar armarna som hon brukar. Ena armen tätt pressad mellan sin kropp och min. Andra armen fri, så att hon kan snutta på några fingrar. Som alltid när hon är trött.
När vi är på väg upp i trappan reagerar hon. ”Ah!” utbrister hon, och pekar nedåt mot nedervåningen. ”Vad?” tecknar jag. ”Glömt!” tecknar hon tillbaka. Vad har vi glömt hjärtat? Inget detaljerat svar, bara pekande mot några grejer som ligger i hallen. ”Glömt! Glömt!”.
”Nej, det kan ligga där. Vi tar det sedan” svarar jag. Men hon ger sig bara inte. ”Glömt! Glömt!”. Okej då, vi går väl ned och ser efter vad du menar. Jag funderar på om min fru P kanske har lagt någon tröja bredvid sängen som Smulan saknar.

Hon pekar först nedåt, men sedan svänger hon av med armen, in mot sovrummet. När vi kommer in i rummet kan hon lättare förklara vad hon menar. ”Glömt!” säger hon och pekar på rullgardinerna.
Jaaa, hjärtat. Så klart. Vi hade ju glömt att dra upp rullgardinerna. Självklart skall vi göra det!

Tänk nu om jag hade gjort som man ju många gånger gör när det gäller små barn. Avfärdat henne vid första tecknet på kommunikation. Jag hade i min vuxna värld dragit en viss slutsats. Trott att hon pekade på något i hallen. ”Nej, låt det ligga där” och sedan gått upp med henne. Vad hade hänt med hennes tankar? Hennes vilja att kommunicera? Det hade sagt henne att det inte alltid är lönt att försöka kommunicera, de vuxna struntar ju i en ändå. Det hade inte hämmat hennes vilja och önska att kommunicera bara genom att jag var stressad en gång, men fundera på hur det fungerar om man sätter det i ett större perspektiv. Ett barn som sällan blir lyssnat på kommer sällan känna att barnets önskemål är betydelsefulla.

 

 

Nu skall jag inte dra alldeles för stora växlar på detta. Självklart är jag lika stressad som vilken småbarnsförälder som helst och det är långt ifrån alltid som jag är så där superpedagogisk själv och tar mig all tid i världen. Men det är värt att stanna upp emellanåt och utforskade vad det faktiskt är barnen vill.
Väldigt ofta har Smulan något konkret hon vill, och hon har en god tanke med det. Det är lätt att avfärda henne med tanke på att hon ofta har helt galna idéer också (som att klättra alldeles för högt på alldeles för rangliga saker, för att nå alldeles för farliga grejer). Ett exempel är när hon började slita åt sig skräp här och där och gå runt med det. Stopp, stopp! tänkte jag och sprang ikapp henne. Inte gå runt med sånt som skall slängas, vem vet vilka lådor du arkiverar det i när jag inte tittar. Men så en vacker dag lät jag henne hållas. Hon tecknade ”skräp” och gick iväg. Döm om min förvåning när hon promenerar bort till soptunnan i köksskåpet och slänger skräpet där. Helt rätt tanke, helt rätt utförande! Hon förstår, hon vill göra rätt. Men här har jag trott att hon bara var på väg att slänga det i besticklådan eller någon annan olämplig låda. Nej, hon är fullt kapabel till många fler saker än jag tror.

I början av juli gjorde vi slag i saken gällande en grej som diskuterats länge. Vad tecknar egentligen Smulan? Hur ser hennes ordförråd ut? Hon tittar enormt mycket på oss och härmar massvis. Hon snappar upp tecken ruskigt fort och känns väldigt skärpt. Så vi satte oss och börja skriva ned allt vi kom på.
Reglerna var enkla. Vi skulle hitta tecken som hon tecknar självmant – inte bara härmar. Det skall komma spontant och från henne själv, inte genom uppmuntran från vår sida.

Efter någon veckas funderande kändes det som att vi hade skrivit ned alla tecken vi kom på. Slutresultatet var lite drygt 100 tecken. Vi hade ingen aning om det egentligen var väldigt bra, väldigt dåligt eller något mittemellan. För oss känns det bra i största allmänhet, eftersom hon är enormt kommunikativ. Härmar, snappar upp och försöker gärna. Efter att ha kollat runt lite förstår vi att siffran är bra, sett till det faktum att hon ett år tidigare inte hade fått någon språklig input över huvud taget. Varken tal eller tecken. Nu har det gått ytterligare några veckor, och gissningsvis är hon uppe på 120-130 tecken som hon använder sig av självmant.

Den mängd tecken hon förstår är mycket större än de 100+ tecken. Hon ställer frågor, har börjat sätta ihop flera tecken och har en väldigt bra mimik i sitt teckenspråk. Och helt självklart resulterar det i ett barn som är mycket mer tillfreds med sig själv. Hon kan kommunicera väldigt väl med oss och andra i sin omgivning som använder och kan teckenspråk. Hon kan göra sig förstådd, och hon kan förstå andra. Det är en enormt stor vinst för både oss och henne.

Var hade vi varit utan teckenspråket? Hon har ju CI också, och den utvecklingen går också framåt. Men inte i samma snabba takt som teckenspråket har gjort. Först måste hon ju utveckla ljuden och orden innan hon kan sätta ihop ord och börja bilda meningar. Idag frågade hon mig ”var är tigern?”, något som helt klart är lättare att fråga på teckenspråk än på tal. Med den utvecklingen hon har på hörseln och talet så tror jag nog att hon i framtiden kommer att kunna ställa samma fråga på bägge språken (teckenspråk och talad svenska), men just nu är jag bara så väldigt glad, stolt och nöjd över att hennes kommunikation och språkliga förståelse har kommit så långt som den har. Tidig kommunikation och förståelse för språk är enormt bra för… allt!

Hon är drygt två år gammal och supernyfiken på världen och allt vad den har att erbjuda henne. Det är en bra utveckling på den här tiden tycker jag. Och utvecklingen fortsätter varenda dag!

 

För den som är nyfiken kommer de drygt 100 tecknen här. Efter detta har vi tyvärr blivit lite lata och missat att anteckna.
Det kan enkelt konstateras att det är flest substantiv, tätt följt av verb. På tredje plats kommer adjektiv. Sedan har vi några adverb, interjektioner och pronomen. Djur är populärt, säkert eftersom det är lätt att lära sig och komma ihåg.

Katt, fågel, giraff, trasig [PAFF], skor, färdig/klar, gå, kissa, bajsa, lejon.
Tiger, ledsen, gråta, ont, kan, mörkt/natt, hosta, mjölk, äta, dricka.
Oväsen, trilla, slänga/kasta, fisk, blomma, borta, flygplan, bil, smutsig, konstigt.
Byxor, strumpor, blöja, glömt, vad, varmt, kallt, skog, sol, regn/ar.
Bada, rädd, hämta, borsta tänderna, syster, Sockrets persontecken, båt, bok, läsa, ballong.
Igelkott, kom, svårt, spela playstation, ta kort/kamera, titta, oj, sova, ko, var.
Hoppa ned (från stolen), vill/gott, vill inte, sitta, bra, skrämmas/monster, jobba, skriva/rita, banan, äpple.
Tack, förlåt, hurra, cykel, hoppa, fidget spinner, nysa, hiss, dra iväg [PAFF], fjäril.
Blomma, borsta håret, kaka, duktig, får inte, vänta (där), robot, lägga, blåser, kaffe.
Ödla, snabb(t), uggla, elefant, blöja, stänga, tupp, finns inte, trött, mus, gunga, min, omöjligt [MÖJ].