Är dövrörelsen en sekt? En genomgång av vem som sagt vad – och vem som borde ta sitt ansvar.

”FÖR MIG FRAMSTÅR DÖVRÖRELSEN SOM EN SEKT”

Vad var det egentligen som hände? Har någon verkligen kallat dövrörelsen för en sekt? Här tänkte jag gå igenom vem som sagt vad, gillat vad, och vem som rapporterat om det. Samt mina egna tankar om det hela.

I mitten av januari var diskussionerna i full gång på föreningen Barnplantornas sida på Facebook. Barnplantorna är en förening som driver frågor främst för barn med Cochleaimplantat, CI. Föreningen är ofta föremål för diskussion bland folk som rör sig i kretsar med hörselskadade och döva, teknikanvändare eller teknikfria. I het diskussion fäller en person ett uttalande som kommer att vara bevingat under lång tid framöver. Känt, och ökänt.

”För mig framstår dövrörelsen som en sekt. De föräldrar som på allvar bryr sig om sina barn bör hålla dem borta från alla typer av sekter.”

Skärmdump på inlägget som nu är borttaget

 

När jag läser kommentaren slås jag av flera saker.

  1. Svepande generaliseringar. Hela dövrörelsen med tusentals personer aktiva inom mängder av rikstäckande organisationer, lokalavdelningar, frivilligorganisationer, konst- och kulturverksamheter döms utifrån ett fåtal privatpersoners otrevliga beteende. En retorik som känns igen från olika sammanhang, och alltid är lika skrämmande.
  2. Skuldbeläggande av föräldrar. Här vill avsändaren att föräldrar aktivt skall hålla sina barn borta från dövrörelsen. Annars bryr sig föräldrarna inte sig om sina barn. Det kan skapa en känsla av skuld, skam och tvivel hos föräldrar till döva barn.
  3. Historielöshet. Den som läst på, eller bara umgåtts med döva personer, vet mycket väl vilken enorm uppförsbacke som döva som grupp fått ta sig upp för. Motgångar, kränkningar, osynliggörande och försök att ”bota” döva har funnits i alla tider. Den som kan bara lite grand om dövas historia, skulle aldrig kalla dövrörelsen för en sekt.

Detta är en mycket olycklig formulering. Den är förolämpande, generaliserande, nedlåtande och kränkande. Kommentaren visar tydliga tecken på både oförstående och brist på vilja att förstå.
För vem som helst är detta en väldigt illa placerad kommentar. Men, nu rör det sig inte om en arg privatperson. Nej, kommentaren kommer från Malin Wengholm, moderat politiker som är ordförande i regionstyrelsen i Region Jönköpings län och tillika regionråd.

Här skriver hon som privatperson, men när någon person uppnått en viss ställning kan hen aldrig riktigt skilja på privat och arbetsrelaterade kommentarer, i synnerhet inte när det yttras på en öppen sida på Facebook som vem som helst har tillgång till.

 

 

Kommentaren fanns kvar under någon vecka men sedan den väckt betydligt större kontrovers så raderades den, oklart om det var av Barnplantorna eller Malin Wengholm själv. Tre personer gillade kommentaren. Den ena är en privatperson, den andre är Barnplantornas ordförande, den tredje är en psykolog från ett av landets CI-team. Den som ansåg att det var ”En mycket bra kommentar” var psykologen. Men mer om det senare.

Kommentaren gick relativt obemärkt förbi, antagligen eftersom mer intensiva (!) diskussioner pågick i tråden. Men ett antal dagar senare lyfts detta upp av två tidningar som ingår i samma koncern: Värnamo Nyheter och Jönköpingsposten. Länkar till artiklarna på nätet finns här: Jönköpingsposten, Värnamo Nyheter.

Jönköpingsposten, 26 januari 2018

 

 

 

Värnamo Nyheter, 25 januari 2018

 

Helt förklarligt rörde detta upp en del känslor och stämningar runt Jönköpingsområdet, JP:s artikel låg etta bland de mest lästa artiklarna under ett par dagar.

Malin Wengholm får stark kritik från regionrådet Carina Ödebrink, här citerat från JP:s artikel:

”– I den positionen som hon är i är det viktigt att veta vilken roll man har. Hon är ju ändå regionstyrelsens ordförande. Hon är nog väldigt engagerad i frågan, men det är klart att det är viktigt att tänka på hur man uttrycker sig, säger hon.

– Det här är en rörelse som är väldigt viktig för de drabbade, men också de anhöriga. Det är en viktig aktör när vi utvecklar sjukvården. Och det är inte lämpligt att uttrycka sig på det här sättet. Det är ett väldigt olyckligt ordval.

I tråden på Facebook framhåller hon att hon diskuterar i egenskap av privatperson. Hur tänker du kring det?

– Man kan inte göra skillnad på det sättet. Hon har en central roll i politiken i Region Jönköpings län. Då kan man aldrig vara privat eller personlig. Man måste alltid ta hänsyn till sitt uppdrag.”

 

SDR, Sveriges Dövas Riksförbund, reagerar starkt på uttalandet. Här ger förbundsordförande Åsa Henningsson, uppbackad av DHB:s generalsekreterare Anna Gabrielsson – sitt svar i en artikel i Jönköpingsposten:

 

Svar från SDR och DHB

– Vi på Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, ser allvarligt på det här och kan omöjligen acceptera sådana uttryck. Att en demokratiskt förtroendevald person uttrycker en sådan okunskap och sprider ogrundade uppfattningar om döva upplevs som helt absurt, framhåller Åsa Henningsson, förbundsordförande i Sveriges Dövas Riksförbund, SDR.

– Det är otäckt att en politiker på sådan hög position uttrycker sig så kränkande och nedlåtande mot dövrörelsen.

Hon betonar att rörelsen är allt annat än en sekt.

– SDR, som är en del av dövrörelsen, är demokratiskt uppbyggt och arbetar tillsammans med våra föreningar runt om i landet med frågor om våra mänskliga och demokratiska rättigheter.

– Det är därför särskilt beklagligt att en politiker uppmanar föräldrar att hålla sig borta från dövrörelsen.

Anna Gabrielsson på DHB säger:

– Jag tycker att den är mindre lämplig. Det är viktigt att man uttalar sig på ett sätt som visar respekt för individer och vårdnadshavare.

– Dövrörelsen är ingen sekt. Det är inte ett lämpligt uttalande.
Föreningen Barnplantornas ordförande däremot ser inga problem med uttalandet:

– Jag förstår mycket väl vad hon menar. Många i dövrörelsen framstår som sektliknande, eftersom de inte tolererar några andra åsikter, och med all kraft bombarderar våra Facebook-forum, säger hon.

– Många säger att de inte är motståndare mot cochleaimplantat, men att alla måste lära sig teckenspråk. Den springande punkten är att många döva ser sig som ett eget folkslag, medan sjukvården och Barnplantorna framhåller att dövhet är ett funktionshinder.

Artikeln i sin helhet hittar ni här

 

HRF, Hörselskadades Riksförbund, tar också ställning mot uttalandet:

HRF svar

 

I sina kommentarer skriver de följande:

– Generaliserande omdömen om en hel grupp människor utifrån vissa individers agerande slår alltid fel, säger HRFs förbundsordförande, Mattias Lundekvam.

Läs på HRF:s hemsida här

 

Aftonbladet snappade upp historien och publicerade även de en artikel om Malin Wengholms uttalande där hon kallar dövrörelsen för en sekt:

Här hittar ni Aftonbladets artikel

 

I Jönköpingsposten publiceras även en artikel där språkvårdare på Språkrådet Tommy Lyxell intervjuas.

Artikeln hittas i sin helhet här.

Tommy Lyxell berättar om den konflikt som tidigare – och till viss del fortfarande – funnits kring cochleaimplantat och teckenspråksanvändning. Malin Wengholms uttalande säger han så här om:
– Jag kan förstå att det uttalandet skapar en stark reaktion. Det förminskar de strävanden som döva har, nämligen att vara delaktiga i det svenska samhället.

 

En förälder skickade in en insändare till Smålands Dagblad där hon berättade hur hon såg på Malin Wengholms uttalande:

Smålands Dagblad

 

Jönköpingsposten publicerade även en insändare från föreningen Teckenspråkets Röst:

 

De summerar ärendet så här:

Det är problematiskt för dövrörelsen att en ordförande för en regionstyrelse och en sjukhusanställd psykolog som arbetar med CI-inopererade döva och hörselskadade barn besitter en sån okunskap och kan ta sig rätten att döma en hel grupp till sekt. Vi är därför djupt oroade över hur de kan arbeta vidare i sitt politiska uppdrag respektive arbete som psykolog med den attityden och inställning gentemot döva, hörselskadade och svenskt teckenspråk.

Teckenspråkets Röst anser att en ursäkt från båda personerna vore på sin plats, då deras handlande är oetiskt och kränkande. Det skadar även förtroendet för deras arbete, både för politikern Malin Wengholm och psykologen. Vi tycker det är oerhört viktigt att personer i maktpositioner offentligt uttrycker sig på ett sätt som inte sårar andra, i detta fall en grupp som redan är i en utsatt och nedvärderad position i samhället.

Läs och se videon här.

 

 

Även på Youtube kom det reaktioner på Malin Wengholms sekt-uttalande:

 

Fortfarande är det ingen av de tre, Malin Wengholm själv, psykologen från CI-teamet, eller Barnplantorna, som tagit avstånd från uttalandet om att dövrörelsen liknas vid en sekt. Det är bara Barnplantornas organisation som fortsatt backar upp – och fortsätter att använda – uttalandet.

Efter all denna press, som väl kan anses vara uteslutande negativ för Malin Wengholms kränkande uttalande, släpper Barnplantorna ett pressmeddelande på sajten Mynewsdesk. I detta bemöts inte det kränkande sekt-uttalandet med mer än en rad:

”Det uppfattas av många som sektliknande och skrämmande.”

Trots all skarp kritik från privatpersoner, föräldrar och flertalet organisationer, är det alltså ingen som tagit avstånd från vare sig uttalandet eller sitt gillande av det. Malin Wengholm har inte bett om ursäkt för den kränkning hon utsatt Sveriges döva för, psykologen har inte heller tagit avstånd från vare sig det eller sitt medhåll, och Barnplantorna fortsätter att backa upp och hålla med.

Istället för att bemöta (och då helst ta avstånd ifrån) det kränkande uttalandet som upprört så många, fokuserar Barnplantorna på otrevligheter och hot som drabbat dem över åren. Dels dem som förening, och ordföranden som privatperson. Mer om det lite längre ned, men först vill jag uppmärksamma något jag reagerade starkt över:

Det är mer än bara beklagligt att föräldrar till barn med CI på sociala medier å det grövsta ifrågasätts i sina föräldraroller skriver Barnplantorna i sitt pressmeddelande.

De hotelser och andra olämpligheter som riktats mot Barnplantorna har kommit från enskilda individer, privatpersoner. Inte från organisationer, inte från förtroendevalda, inte från yrkesverksamma inom området dövhet och hörsel. I pressmeddelandet tas ett antal exempel upp. De är direkt olämpliga att rikta mot någon, oavsett anledning eller meningsskiljaktigheter. Några exempel är färska, något är över tio år gammalt. Men oavsett, olämpligt är olämpligt. Det kanske vi kan vara eniga om?

Där är jag helt enig, på sociala medier såväl som i verkligheten måste vi sträva mot att ha en respektfull ton med och till varandra. Otrevligheter bör alltid lämnas utanför diskussioner och hot och andra lagöverträdelser skall alltid polisanmälas. Därför håller jag absolut med. Men så undrar jag ändå, om det anses ”mer än bara beklagligt” att föräldrar till CI-bärande barn ifrågasätts i sina föräldraroller, varför anses det vara okej att föräldrar till döva barn – med eller utan CI – ifrågasätts i sina föräldraroller av personal på CI-klinikerna? Många föräldrar vittnar om obehag när det gäller att träffa vissa delar ur CI-teamen, eftersom de just ifrågasätts i sina föräldraroller.

Det finns ett rätt sätt, och ett fel sätt. Så upplevs det ofta av de föräldrar som känner sig överkörda. De får höra att de tänker, agerar och rentav lever fel. Och att de negativa konsekvenserna av dessa ”fel” kommer att drabba dem de älskar mest – sina barn.

  • En förälder vittnar om en kommentar från en läkare när det diskuterades CI-operation: ”Utan CI kommer ditt barn aldrig att få några vänner”
  • Ditt barn kommer att bli en mycket ensam människa” – sagt från en annan läkare som precis fått beskedet av föräldrarna att de inte väljer att operera CI på barnet.
  • Efter att ha tänkt länge och väl över CI-operation meddelar ett föräldrapar att de inte önskar en operation för sitt barn. Läkarens svar var inte vad de hade hoppats på: ”Ni tar ett felaktigt beslut. Ni är X:s föräldrar och ska ta beslutet. Ni gör ett enormt misstag i och med att inte ge barnet CI”
  • En annan läkare på ett CI-team uttryckte att ”Ditt barn blir ensamt och kommer inte att få vänner då antalet teckenspråkiga individer minskar”

Märk alltså att detta enbart är uttalanden som kommer från personal på olika sjukhus och kliniker runtom i landet. Det är uttalanden som kommer från folk i tjänsten. I tjänsterum. Inte privatpersoner på sociala medier som agerar illa, utan från läkare och andra inom vården personer som föräldrar sätter mycket stor tilltro till.

Jag skrev själv om ett av våra vårdbesök i detta inlägg. Där och då – och tyvärr till och från fortsättningsvis – upplever jag mig direkt ifrågasatt. Eller, snarare hela familjen, eftersom vi ser på vår dotters CI som ett komplement. Med implantaten hör hon faktiskt ganska bra, men utan implantaten är hon fortfarande döv. I miljöer där många pratar blir det förvirrat med CI. Även när hon badar eller duschar (även om det idag finns vattentäta lösningar). När hon är trött eller ledsen vill hon inte ha sina CI på, och för oss är det viktigt att respektera hennes rätt till återhämtning från det konstgjorda ljud som CI innebär. Teckenspråket är hennes första språk, hennes modersmål, och detta ses som fullt naturligt av nästan alla i både samhället och vården. Nästan alla.

Det som i dövvärlden kallas ”hörselnorm” märks tydligt i dessa fall. Hörsel är eftersträvansvärt, rentav livsviktigt. Ju bättre hörsel- och talutveckling, desto gladare är alla inblandade. Hörseln är viktigare än allt annat. Teckenspråk verkar i många fall inte ha något existensberättigande alls, utom i de fall där CI-operationer är omöjliga. Och det anses som en stor förlust.

I sammanhanget bör nämnas att allt inte är nattsvart. Jag har själv haft ett möte med läkare inom CI-verksamheten som använt stödtecken till vår dotter, något som överraskade mycket positivt. Läkare från andra håll har också varit bra, förstående för våra behov och familjens situation som helhet. Det finns alltså en gråskala här, men över lag har väldigt många föräldrar varit ledsna och besvikna på det bemötande de fått, om de varit annat än helhjärtat intresserade av cochleaimplantat – och aktivt valt bort teckenspråket.

 

Jag har förståelse för att man inom professionen tänker på sin bit. En ögonläkare tänker på ögat och dess funktion, en CI-läkare tänker på CI:t och dess funktion. Och det gäller rimligen teamet som helhet Men glöm för allt i världen inte bort att CI:t sitter på en person med familj.

Jag avslutar detta stycke med att hänvisa till Språklagen. Den nionde paragrafen är på inga vis otydlig i sin formulering:

9 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.

Och mig veterligen tillhör även CI-teamen på våra sjukhus just ”det allmänna”.

 

Tacka dövrörelsen – skjut den inte i sank!

I de svepande generaliseringarna som görs när en helt rörelse avfärdas på grund av ett litet fåtal privatpersoner som agerar olämpligt, glömmer man bort de stora vinster som Barnplantornas medlemmar har – tack vare dövrörelsen.

SDR, DHB, HRF och flera andra organisationer har kämpat för döva och hörselskadades rättigheter i decennier, nu är tacken att stämplas som en sekt.
Tekniska hjälpmedel i hemmet, rätt till olika insatser, skrivtolkning, till och med rätten för döva att ta körkort… Var kommer alla dessa vinster ifrån, sådant som gagnar även Barnplantornas medlemmar? Jo, från dövrörelsen.

Det går inte att komma undan att Barnplantorna är sammanlänkade med dövrörelsen, eftersom medlemmarna fått och fortfarande får många vinster av det som övriga organisationer kämpar för, till förmån för döva barn. På samma vis har de döva barn som CI-opererats fått stora vinster av Barnplantornas idoga arbete för bättre teknik, tätare uppföljningar och så vidare. Även om vi sitter i olika ändar, så sitter vi alla i samma båt.

En liten portion ödmjukhet kommer man långt med. En portion respekt är heller inte fel. Slutligen kan en viss portion självdistans och kanske även självkritik vara påpasslig när man så kategoriskt kallar dövrörelsen för en sekt.

 

 

Måste man välja en sida?

Jag är en stor anhängare av tanken om gråskala. Allt har olika vinklingar, det finns olika synsätt på nästan allting. I det här fallet kan man diskutera fram och tillbaka hur man skall värdera olika uttalanden, otrevligheter och så vidare. Hot är aldrig acceptabla – oavsett vilken anledning. Men faktum kvarstår – en folkvald politiker uttalar sig generaliserande och kränkande. Och detta backas upp av psykolog från CI-team vars specifika uppgift det är att arbeta med döva barn, och en organisation som också företräder döva barn (då med cochleaimplantat eller hörapparat). Ingen tar avstånd från kränkningen, utan fortsätter att hålla fast vid och sprida den.

Ser man inte problematiken i det, vet jag inte vad jag skall säga.

Allra helst står jag i mitten i en konflikt och försöker medla. Det är något jag gjort framgångsrikt hela livet, tack vare en skaplig förmåga att kunna se konflikter ur olika vinklar, med sympati och förståelse. Men i detta fall kan jag inte stå i mitten.

För mina barns skull, och mina vänners skull, väljer jag att helt och hållet vara en solidarisk allierad med dövrörelsen. När kränkningar från högt uppsatta personer riktas mot mig, mina barn, mina vänner och de organisationer och föreningar jag ser gör så otroligt mycket nytta i samhället, då kan jag inte sitta still och vara tyst.

 

 

Om inte en sekt – vad är dövrörelsen då?

Vi kan börja med ett litet urval av SDR:s arbete den sista tiden.
Intressepolitiskt arbeteRemissvar och betänkanden, Driver frågan om SMS när det gäller Viktigt Meddelande till Allmänheten (VMA), Kämpar för barns rätt till kommunikation och teckenspråk, Arbetar mot diskriminering, Bevakar den nyaste forskningen, Driver frågor kring tolkanvändning och lite till. Läs gärna med på SDR:s hemsida.

På liknande vis arbetar HRF, Hörselskadades Riksförbund. Här kan ni på deras hemsida läsa om deras arbete.

Sedan finns föreningen DHB, som är en föräldraförening för familjer som har barn som är döva, hörselskadade eller har språkstörning. Här finns olika distrikt, som anordnar kurser och aktiviteter till medlemmarna. Antingen för alla medlemmar, eller ibland mer målgruppsinriktat. Förutom detta arbetar föreningen även intressepolitiskt för att se till medlemmarnas bästa och intressen.
För transparensens skull skall nämnas att jag är ledamot i styrelsen för DHB Västra, åtminstone någon månad till.

I Stockholm finns DUKiS, fritidsgård för döva och hörselskadade. Ett populärt tillhåll för ungdomar!

Och så vidare, och så vidare. Dövrörelsen är stor och omfattar många aktörer. Det ovanstående är bara ett litet urval av allt som händer. På lokal nivå finns det dövföreningar och teckenspråksföreningar runtom i landet. Där arrangeras träffar, samkväm, föreläsningar och mycket mer.

Vad jag är mest stolt över hos dövrörelsen är nog det initiativ som växte fram under flyktingvågen 2015. När behovet av teckenspråkiga personer fanns, ryckte döva ut för att bistå med hjälp. Döva flyktingar hjälptes av det nätverk som kallades Deaf Refugees Welcome. Klicka på länken för att få en förklaring av Hajan Jabar. Det var en rad frivilliga personer som hjälpte till med allt från information, sovplatser, pengainsamling, transporthjälp och mycket mer. Helt oavlönat, på sin fritid. Den solidariteten kom från känslan av en gemensam identitet – dövidentiteten.

På nära håll har jag Ulf Hanson som ställt upp med tid, energi och allt han har för att stötta döva flyktingar som kommit hit under de gångna åren. Jag har sett honom stressad, trött och slutkörd i och med detta arbete. Men jag har också sett flyktingarna börja integrera sig i Sverige, få vänner och bekanta, besöka föreningar och se deras barn leka med andra döva och teckenspråkiga barn. Väl värt mödan.

 

Ser det ut som en sekt? Nej, det gör ju inte det. Så varför i hela världen vidhålla så envist att uttalandet stämmer? Jag vet inte. Det hela är egentligen en sorglig historia. Vi kunde ha jobbat ihop, tillsammans, mot gemensamma mål. Men när politiker, företrädare för sjukvården och en stor intresseorganisation agerar på detta viset kan jag dessvärre inte se någon som helst önskan till vare sig försoning eller samarbete.

 

I skrivande stund (2018 02 04 kl 20:45) har ingen tagit avstånd från uttalandet att dövrörelsen liknar en sekt. Vare sig Malin Wengholm, psykologen från CI-teamet, eller föreningen Barnplantorna.

 

Slutligen…

Detta inlägg har jag skrivit helt utan påverkan från någon annan. Det är mina privata åsikter, mitt sätt att se på hela historien och jag talar enbart för mig själv.
Om någon önskar kontakta mig för att diskutera innehållet så nås jag bäst per mail, då hej @ babito . se. Tack för att ni har läst.

11 svar till ”Är dövrörelsen en sekt? En genomgång av vem som sagt vad – och vem som borde ta sitt ansvar.”

  1. Profilbild för Vigdir
    Vigdir

    Tack! Ytterligt välskrivet av dig!

  2. Profilbild för Sven Erik Malmström
    Sven Erik Malmström

    Underbart inlägg! Sakligt , balanserat , med fokus på samförstånd ! Tack Babito! Svenne Malmström döv och psykolog

  3. Profilbild för Yvonne Bergqvist
    Yvonne Bergqvist

    Så bra skrivet!! Så nyanserat och ödmjukt! Jättebra sammanställning över en infekterad debatt!

    1. Profilbild för Daniel Lakso Tesak
      Daniel Lakso Tesak

      Yvonne, är du fd ordförande i DHB Västra? Jag söker efter fd styrelseordföranden. Det vore toppen om jag har hittat rätt. Hör gärna av dig till mig i så fall. Mvh, Daniel Lakso Tesak, Ordförande i DHB Västra

  4. Profilbild för Helena Fremnell
    Helena Fremnell

    Tack för detta balanserade, kloka och välskrivna inlägg. Helena F, hörande och tidigare kommunikationsansvarig SDR

  5. Profilbild för Sanna, Suzanne Egnell
    Sanna, Suzanne Egnell

    Tack för nyanserat, faktaspäckat inlägg. Har inte följt händelsen, men är nu mer uppdaterad. Ser att frågan upptar så mycket tid o kraft, precis som den gjorde under mina yrkesaktiva år. Teckenspråk o CI hand i hand, när ska stridsyxan läggas ner? Sanna Egnell, pensionerad specialpedagog Hörsel-dövverjsamheten Vänersborg

  6. Profilbild för Liene Strante
    Liene Strante

    Välgenomtänkt! Jag som döv kvinna vid 50 ålder och är mor till två döva döttrar, är så less på ett sådant bemött av liknande personer som Malin, Psykolog med CI team och Barnplantorna sedan jag kom till världen. Min bortgångna (hörande) mor blev helt förkrossad när hon fick höra av öronläkaren på KS i Stockholm att jag aldrig skulle bli ”normal” person om jag inte hade fått hörapparater då jag var barn. Detta ledde till många konflikter mellan oss eftersom jag inte kunde behärska hörapparater. Men när jag föddes två döva döttrar insåg blivande mormor att hon blev hjärntvättad av hela hörselvården. Hon var ganska bitter på denna upplevelse hos hörselvården vid den första tiden där hon fått mig som ett dövt barn. Så behöver dagens föräldrar till döva barn med eller utan CI inte uppleva igen den vägen som min tappra mor fått vid starten hos hörselvården eller en viss organisation som Barnplantorna där de inte har kompetens för döva nyfödda barn.

  7. Profilbild för Malin Gröning
    Malin Gröning

    Hej
    Jättebra formulerat!
    Har en dotter med ci, jag själv döv på ett öra och vi använder hjälpmedel och teckenspråk.
    Ska inte vara så svårt att skapa ett samarbete istället, och inse att teckenspråket hjälper oss!
    Precis som du säger-behovet att få vila öronen (eller bada) men ändå kunna kommunicera.
    Tack! / Malin

  8. Profilbild för Anne Marte Overaa
    Anne Marte Overaa

    Takk!
    /Hennings mamma

  9. Profilbild för Åsa Helmersson
    Åsa Helmersson

    Strålande skrivet!! Som hörande, men levandes i den teckenspråkiga världen pga mitt jobb och min döva fru, kan jag BARA hålla med om att denna värld är ALLT ANNAT ÄN EN SEKT! Den är Välkomnande, Ödmjuk, Trevlig, Spännande och Väldigt Rik.

  10. Profilbild för Per
    Per

    Malins ord kanske inte var så väl valda, men samtidigt jag är väldigt undrande över att dövrörelsen inte tar ett kraftfullt avstånd från hoten mot Malin utan ensidigt fokuserar på Malin. ” Hon borde utrotas, avlivas, få skallen krossad och att hennes dotter borde omhändertas för att återföras till sin rätta kultur och identitet” är åtminstone för mej helt oacceptabla hot som inte hör hemma i en sund miljö. Lite självrannsakan och respekt för andra människor är klädsamt både för hörande och icke hörande.

Lämna ett svar