”Era söndercurlade jävla ungar” – vem skrattar du åt?

Jag har humor. Jag skrattar. Ofta, gärna och mycket. Ville bara börja med att skriva det.

I ett mycket uppmärksammat klipp spelar skådespelaren Louise Nordahl en lärare som ringer hem till en elevs föräldrar. Eleven, i klippet kallad Liam, har bråkat och slagits och betett sig odrägligt. Och Louise prickar in ett problem som många upprörs av med stor säkerhet – ”ouppfostrade” barn i skolan. Barn som inte ”kan bete sig som folk”. Barn som ställer till problem.

Klippet finns här (tyvärr ingen svensk text) och har just nu delats 25 648 gånger på drygt tre dygn. Drygt 12 000 gilla-klick på Facebook. En viral succé.

Ja – jag erkänner. Jag skrattade lite grand åt videon. Men när den var slut var det inte road jag kände mig. Utan oroad. För hur många skriver under på att det hon framför i videon är en absolut sanning? Att dagens barn är ”söndercurlade” och beter sig som små monster för att föräldrarna helt enkelt skiter i vilket?

Skrattet fastnar i halsen på mig. Jag tänker på alla de som kommer i kläm när ett resonemang om skolbarnen blir svart eller vitt. Vilka kommer i kläm menar jag?

Barn med en NPF-diagnos.
Barn med föräldrar som bråkar.
Barn som har svårt med språk.
Barn som kämpar med sig själva.
Barn med problem i livet som de inte själva rår för.

Kort sagt – en väldig massa barn. Det är många barn som inte riktigt kan sitta still, som inte hänger med i undervisningen, som är utåtagerande, som sliter och jobbar med sig själva varenda dag för att klara av att vara i skolan. Barn som i bästa fall klarar sig rätt bra i skolan. Men som i sämsta fall bollas mellan skolor, faller mellan stolarna och slutar som hemmasittare. Där åren går och inget händer. Ingen hjälp finns. Bara en ny dag imorgon utan utbildning.

Jag läser vittnesmål från föräldrar som gråtit när de sett videon. Föräldrar som är rädda att detta skall få folk att se på deras ”bråkiga” barn på ännu tråkigare vis. Tycka att de, föräldrarna, bara gör ett dåligt jobb. Att föräldrarna borde skärpa till sig och inte curla med barnen – då skulle allt lösa sig.
Jag ser bilder som föräldrar lagt upp i förtroende. Sönderslagna blomkrukor, hål i dörrar, sönderslagna ipads och sönderslagna hem. Saker som tagits sönder av barn med trasiga själar. Som har ett heltidsarbete varenda dag att försöka klara av omgivningens förväntningar på dem att ”bete sig”. Barn som behöver särskilt stöd, ibland så särskilt stöd att deras skolor vänder dem ryggen. ”Det är en kostnadsfråga”.

Detta är barn som inget hellre vill än att livet skall fungera på samma smärtfria vis som för ”de andra barnen”. Och föräldrarna tycker likadant. Deras högsta önskan är inte en solsemester, ett hus i Spanien eller en ny BMW. Deras högsta önskan är att hitta rätt stöd för barnen. Inget mer än så. Det är något som majoriteten av befolkningen tar för givet.

Givetvis finns det en gråskala. Det finns absolut föräldrar som förväntar sig att skolan skall sköta precis allt, från utbildning till uppfostran av barnen. Som kräver alldeles för mycket av skolan, kräver saker som egentligen är en solklar föräldrafråga. Men tro inte för en stund att alla föräldrar till de här ”bråkiga barnen” inte bryr sig ett dugg. Nej, tvärtom. Varje samtal från skolan, varje mail, varje SMS, varje möte med lärare och rektor, allt det är som en kniv i hjärtat på föräldrarna som bara vill att allt skall fungera. Föräldrar som kämpar dygnet runt hemma, som måste sopa upp sönderslagna föremål, som både måste reparera hemmet och lappa ihop ett ledset barn varje dag.

Jag blir ledsen när jag ser videon för att risken är så stor att den tas som en sanning.
Haha, exakt så är det ju! Hon säger det alla tänker!

Om videon blir till en absolut sanning, då står det en massa folk på ena sidan och skrattar. På andra sidan står föräldrar och barn som redan står utanför den varma gemenskapen där allt fungerar ”som det skall”, och känner sig ännu mer bortputtade. Icke önskvärda. Förminskade.

 

 

Skratta gärna, men kom ihåg att det finns en annan sida av myntet.

3 svar till ””Era söndercurlade jävla ungar” – vem skrattar du åt?”

  1. Profilbild för Paulina Gunnardo

    Mycket bra skrivet och mycket, mycket viktigt perspektiv!

  2. Profilbild för Sofia
    Sofia

    Så bra skrivet! Jag har inte sett klippet och efter att ha läst detta är jag inte särskilt intresserad heller. Får erkänna att jag hade lite av curling-tänket lite innan jag började jobba på skolan men nu är jag helt på din sida. Jag har försökt förbjuda ordet ”bortskämd” i min vokabulär för jag tror inte det är så svart eller vitt utan att det finns många bakomliggande faktorer. Föräldrar gör sitt bästa. Barn gör sitt bästa. (Ursäkta lite rörig kommentar, hoppas du förstår vad jag menar). Tack för en fantastisk blogg, läser allt 🙂

  3. Profilbild för Joel
    Joel

    Att man belyser ett problem, i det här fallet med humor som verktyg, innebär inte automatiskt att man skuldbelägger de som har mer utmanande förutsättningar. Det nuvarande samhällsklimatet där noll självdistans råder och man gärna tolkar allt som riktat mot sig själv understryker även poängen som lyfts.

Lämna ett svar till Sofia Avbryt svar