Snart premiär för ”Superhjältar”! En chans att uppleva teckenspråkets magi

Ibland försöker jag att förklara hur magiskt teckenspråk kan vara för folk, men lyckas inte riktigt. Det är så svårt för mig som hörande och inte fullt teckenspråkig att verkligen förmedla den fantastiska känslan av språket för någon som inte själv använder det. Men – nu har jag ett riktigt hett tips till er. Är ni sugna på en riktigt bra teaterupplevelse, och samtidigt vill få en känsla av teckenspråkets visuella kraft? Då är teaterföreställningen ”Superhjältar” något för er!

I föreställningen möter vi fyra ungdomar. De brottas med sådant som ungdomar alltid kämpar med – skolarbete, kompisar och den egna identiteten. Just det där med identiteten är något extra intressant, för det är inga vanliga ungdomar. De har superkrafter! De har olika egenskaper: någon har telepatiska krafter, någon annan kan skapa föremål från tomma intet. När de som bäst försöker leva sina vanliga liv möter de en stor utmaning. De behöver inte bara hantera den vanliga vardagen, utan även den ovanliga. Kärlek och konflikter möter övernaturliga krafter i en sällsynt kombination.

Eftersom föreställningen inte haft premiär ännu, har jag av naturliga skäl inte kunnat se den själv. Men med listan av arrangörer och medverkande kan det inte bli annat än strålande bra! I allt från regissör, skådespelare till scenografer, ljusdesign och maskdesign möter vi kända och erkänt duktiga personer som jag är säker kommer att leverera en riktigt sevärd föreställning.

Läs mer om föreställningen här!

Se turnéplanen här!

 

Se trailern här:

 

Eftersom jag är lite extra nyfiken så passade jag på att ställa lite frågor till manusförfattare och regissör Filip Burman, inför den kommande premiären:

 

”Superhjältar” – vad spännande! Berätta för oss, vad är egentligen en ”supervisuell” föreställning? Vad skiljer från en vanlig teaterpjäs?

De senaste åren har det kommit massor med superhjältefilmer på vita duken där superkrafter skapas med hjälp av digitala specialeffekter. Hur gör vi det på en teaterscen? Vi har det fantastiska teckenspråket och dess olika uttrycksformer där bara fantasin sätter gränsen för den visuella gestaltningen av superkrafterna. Till exempel kan en person genom att stå på samma plats och med sina händer och ansiktsuttryck beskriva hur denne flyger flera hundra meter upp i luften.

Jag tycker det är en skillnad på hur döva och hörande pratar om en film. Döva diskuterar en film mer visuellt och kan t.ex. beskriva en scen väldigt detaljerat och suggestivt. Det har hänt mig flera gånger att en vän skildrat en scen på en film jag inte sett, och när jag sedan väl ser den så blir jag besviken – mina väns beskrivning var mycket bättre än filmen. Det är någonting jag även upptäckt i repetitionerna till Superhjältar – att det blir så mycket starkare när skådespelarna beskriver en fajt istället för att fysiskt gestalta den.


Vad har du som regissör för vision för projektet?

Två visioner. Det ena är att lyfta fram teckenspråkets fantastiska möjligheter. Det andra är att berätta om en historia om fyra döva tonåringar med superkrafter som kämpar med att hitta och acceptera sig själv. Den gemensamma visionen är att historien och de visuella fajterna ska gripa tag i publiken och ge en gränslös upplevelse.


Kan du berätta mer om manuset?

Här har jag fått förmånen att både skriva och regissera historien. Fröet till Superhjältar kom när scenografen och kostymören Tanja Honkanen och jag ville göra något superviseullt på scenen med superhjältar och superskurkar. Under processen kom historien att handla om vilka vi är bakom masken, för det vi alla har gemensamt med superhjältar är att vi bär på en mask där vi mer eller mindre försöker påverka den uppfattning andra har av mig.


Skådespelarna i pjäsen, det är väldigt kunnigt och duktigt folk. Hur har det varit att jobba med dem?

Det är en fantastisk ensemble att få jobba med. Superhjältar är en historia som länge har funnits i mitt huvud. Att nu få se historien växa och gestaltas på scen av dessa fyra hängivna skådespelare – Aino, Amina, Dawn och Tommy – gör mig så glad och stolt. De är så hängivna och kompetenta, och även fina människor. Jag har fått lära mig mycket av dem.


Kan du beskriva lite om hur processen varit?

En viktig del av processen har varit att experimentera med de visuella scenerna där superhjältarna fajtas. Vi bjöd in Giuseppe Giuranna som hade en workshop i VV, Visual Venecular. Det är en konstform där man berättar en historia med hjälp av handrörelser, kroppen och starka ansiktsuttryck. Det är inte teckenspråk, men heller inte mimik. Säg att det är en studsande boll som ska beskrivas – ett typiskt grepp inom VV är att karaktärisera bollen och beskriva studsandet som om man själv vore en boll med känslor. Vi kommer hämta mycket inspiration från VV i Superhjältar.


Har pjäsen blivit som du tänkte dig när ni satte igång, eller har något ändrats under projektets gång?

Den har ändrats, eller snarare vuxit. Jag tycker Superhjältar har blivit så mycket bättre nu. Det är många som är med i utvecklingen av en pjäs, förutom skådespelarna och regissör är det även producent, scenograf, ljussättare och många andra. Varje person är viktig i processen och bidrar till historien. Så den växer för varje dag. Min främsta uppgift som regissör är att ge alla utrymme för sin kreativa process och sätta ihop allting till en sammanhängande helhet. Det är när alla känner att det är vår historia som vi jobbar med som det blir grymt bra och magi skapas.


Temat om superkrafter känns spännande. Att acceptera sig själv är något alla brottas med, misstänker jag. Hur mycket av detta tror du kan ha anknytning till dövvärlden? Något som kanske skiljer från hörande?

Ja, jag tror också det är något som alla brottas med, i grunden är vi alla rätt lika varandra. Men kontexten varje människa lever i kan skilja sig mycket – och några de utmaningar som en döv tonåring får gå i närkamp med under gymnasietiden skiljer sig från en hörande gymnasieungdom. Tvåspråkigheten är en sådan sak som tas upp i pjäsen. Och är det en skillnad mellan en döv superhjälte och en hörande? Ja, för de fyra superhjältarna på riksgymnasiet för döva finns det en avgörande skillnad – vilket påverkar hur historien utvecklar sig.


Vad kan publiken vänta sig när de sätter sig och tittar på er? Och varför tycker du att man skall gå och se pjäsen?

Föreställningen bjuder på en supervisuell och gränslös upplevelse för både döva och hörande. Kan man inte teckenspråk så är den dubbad till svenska. 

 

Ta chansen att vara med om något unikt i teaterväg. Är du lärare? Ta med klassen på ett teaterbesök de aldrig kommer att glömma! Och du, är du nervös som hörande att du inte kommer att hänga med? Inga problem – föreställningen dubbas till talad svenska.

Lämna ett svar