Bärsjal – kanske det bästa köp vi gjort någonsin

”Bärsjal? Det är väl något för folk som går barfota, har dreadlocks och luktar konstigt?” Ungefär så var min första reaktion när P, min fru, först nämnde idén. Skulle vi skaffa en bärsjal? Det lät högst märkligt tyckte jag. Hela tanken kring att bära runt en unge i en sjal kändes märklig. Som något hämtat från hippierörelsen eller Lukas Moodyssons film ”Tillsammans”. Vad var det för fel med en hederlig barnvagn? Eller soffan då, vad var det för fel på den? Kunde inte Smulan, det lilla barn vi för ett tag sedan adopterat från Taiwan, sova i sin säng? Nja, att skaffa en bärsjal var ingenting jag direkt blev så förtjust i. Lite härligt manlig tjurskallighet där alltså. Inte för att jag framställer mig (eller strävar mot att vara) någon machokille, men bärsjal… njae. Inget för mig.

Men sedan då. P fortsatte att prata om den. Inget tjat, men jag förstod på henne att det var något hon gärna ville prova. Hon hade hört mycket positivt. Och som vanligt i livet så brukar hon gå lite före mig. Eller ja, en ganska bra bit före. Jag har med åren lärt mig att lita på hennes omdöme. Om hon säger att bärsjal är bra, då är det förmodligen det.
Vi satt i soffan och kollade på datorn. På en polsk sida som heter LennyLamb fanns en väldig massa sjalar att välja på. Detta-och-detta materialet, denna-och-denna varianten. Jag blev överväldigad. Litade åter igen på min fru. Hon förklarade fördelar och nackdelar, jag nickade och höll med. Mitt engagemang begränsade jag självmant till att tycka till om designen. En snygg, lite regnbågsaktig variant i dova färger. Det blev nog bra! Klick och klick, beställt och klart.

Jag såg framför mig ett enormt tygstycke. Detta skulle då knytas på närmast magiska sätt runt min kropp, och på något mystiskt vis skulle jag tråckla in ungen i detta hav av tyg. Exakt hur det skulle gå till hade jag ingen som helst aning om. Sanningen var att det inte riktigt så. Det fanns ju så många olika. Long Woven Baby Wraps, Stretchy Wraps och så det vi valde – WrapTai. Bland annat. Den vi köpte var inte ”bara” ett långt tygstycke, utan sytt på ett vis att det var ganska lätt att förstå hur man skulle göra efter ett tag. Det var en hel vetenskap att välja, jag nickade som sagt mest och höll med. Den modell vi klickade och beställde var denna. Och ta mig tusan, det kan nog vara ett av de bästa köp vi någonsin har gjort.

Smulan har en sömnstörning. Den påverkar henne mer eller mindre konstant. Ibland är det lugnare, ibland väldigt jobbigt. Vad det innebär för oss som familj kan ni själva tänka er. Sämre nattsömn ger sämre dagar. En ond cirkel.
Något hon verkligen reagerar positivt på när det är som jobbigast – ja, annars också, är närhet. Hon ligger gärna och sover på min arm bredvid mig på natten. Eller rentav på mig, på bröstet. När natten varit katastrofal så vet vi läget – dagen kommer att bli olidlig. Detta förändrades lite grand åt rätt håll med introduktionen av bärsjalen.

 

 

Redan första gången somnade Smulan jättegott i sjalen. Där sov hon tryggt, kroppsnära och tungt. Hon satt bekvämt, kom till ro väldigt fort och sov mycket längre än när hon sov middag i sin egen säng. Sömnen blev bättre, hon sov längre och vaknade mer utvilad. Resten av dagen blev då mycket bättre för oss alla.
Eftersom vi har adopterat Smulan så tänker jag en del på om den biten kan ha lite med saken att göra också, förutom själva sömnstörningen. Med sin första tid på barnhem kanske det sitter fint med lite extra närhet? Jag vet inte. Man kan alltid spekulera. Hon har inte någon ro att sitta lugnt och mysa i knät några längre stunder, så samsovning på natten och bärsjal på dagen ger henne en välkommen möjlighet att tanka närhet. Hon förknippar bara bärsjalen med positiva saker, nu vill hon att vi tar med den i bilen så att hon kan lägga den lite över huvudet på bilbarnstolen. Då somnar hon tryggare. Så fäst vid den är hon alltså.

Till det här inlägget kom jag att tänka på en sak. Att jag ofta tänkt att bärsjalen är värd sin vikt i guld. Den är lätt att använda, Smulan (och vi som föräldrar) älskar den! Den går att packa med sig, är användbar i stort sett överallt och håller fortfarande lika hög kvalitet som när vi fick den. Och tro mig, den är väldigt väl använd vid det här laget.

Så – jag vägde den. 778 gram vägde den. Skulle den vara gjord av 24 karats guld skulle det innebära ett värde på 241 958 kronor. Det är en hiskelig massa pengar det. Är den värd 241 958 kronor?

 

 

Jag tvekar. Men det är just det som gör det så speciellt. Att jag inte instinktivt säger ”nej”. Det är verkligen så, en del av mig skulle absolut kunna gå till banken och ta ut ett lån på huset för att ge mitt barn bättre sömnmöjligheter, mer närhet och mer trygghet. Om det lånet skulle uppgå till 241 958 kronor? Ja, då skulle jag nog se det som väl investerade pengar.

Om ni inte förstått det vid det här laget så kan jag starkt rekommendera en bärsjal. Det är ergonomiskt och bekvämt, lätt och ger en oslagbar känsla av närhet. Det finns sjalar för små barn och större barn. Smulan är nu tre och ett halvt år gammal och sover fortfarande i bärsjalen regelbundet.

Något säger mig att du som läser detta med största sannolikhet är en kvinna. Kanske har du en man som är lika tjurskallig som jag var i början, vid tanken om att skaffa en bärsjal. Skicka inlägget till honom och be honom läsa. Till er killar: lita på mig. Det är är verkligen så bra som jag får det att låta. Nicka, håll med och klicka på beställ!

Ett svar till ”Bärsjal – kanske det bästa köp vi gjort någonsin”

  1. Profilbild för Anna
    Anna

    Vi adopterade en som för ca 4 år sedan som då var 1,5 år gammal. Vi köpte en bärsele och den har varit väldigt användbar. Underlättade insomningen på dagen, vi har burit i skogen och i städer, vid sjukdom eller bis behov av extra närhet. Idag när sonen är nästan 6 år kan det hända att han ibland säger att han vill ha selen. Numer händer det kanske någon gång om året. Tveklöst den bästa investeringen vi gjort när det gäller barnprylar!

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar