Mitt brev till Sveriges Radio

Detta brev skickades idag till programchef, ansvarig utgivare, redaktör, pressansvarig och två digitala redaktörer på Sveriges Radio. Alla knutna till programmet Sommar i P1.

Om, eller förhoppningsvis när, jag får ett svar kommer även detta att publiceras här på bloggen.

 

Hej på er!

 

Jag skickar detta mail till ett flertal personer på Sveriges Radio. Syftet är, förutom att få svar från rätt person, att väcka frågan hos så många som möjligt. Jag önskar att detta blir en diskussion på redaktionsmöten, på era APT och vid fikabordet.

 

Nu är det sommar. Runtom i landet ligger svenskar på knä och rensar ogräs, kopplar av i hängmattan eller sitter fast i långa bilköer och svär över lastbilar och husvagnar – och lyssnar på sommarpratarnas gripande berättelser. Det är en av årets absoluta höjdpunkter för Sveriges Radios

lyssnare.

 

Märker ni hur ni förstår mig nu? Ni läser orden utan problem, ni tar in orden med total självklarhet. Visst är det häftigt! Vi ser det som självklart att kunna ta del av kommunikation på våra villkor, oavsett om det är via radions ljud eller den skrivna svenskans ord och bokstäver. Riktigt så enkelt är det ju inte för alla. Och det är dem vi skall ägna oss åt nu.

 

I runda slängar 1,5 miljoner svenskar har en hörselskada eller är döva. Låt oss ta för givet att den stora merparten under alla år betalat sin radio- och tv-licens. Nu går det automatiskt på skatten, äntligen säger jag till det rent personligen. Men ordet ”äntligen” sätter sig på tvären. För det är inte så ”äntligen” när folk betalar för något de inte får tillgång till. De döva och de med hörselskador kan inte ta del av de härliga sommarpratarna på samma villkor som oss hörande utan hörselnedsättning. Det är är ju inte så bra. Så… vad skall man göra åt det?

 

2019 är förhoppningsvis året då något händer. För nu har folk tröttnat på att inget händer. Nu har en grupp på Facebook vuxit sig mycket stor på kort tid. Just nu är det nästan 1800 medlemmar. Det tog bara en vecka för gruppen att växa sig så stor. Vad gruppen gör, är inte att klaga och gnälla. Nej, nu är tiden kommen att göra något på riktigt. Frivilliga organiserar och administrerar, frivilliga översätter till svenskt teckenspråk, och frivilliga transkriberar sommarpratarnas program till svensk text. Själv har jag transkriberat fem program hittills, och skall börja på ett sjätte om en stund. Det tar olika lång tid beroende på hur fort och tydligt personen pratar, men runt 3-5 timmar är en rättvis siffra för min del.

 

Tycker ni det är rimligt att vi lägger ned tid på vår semester, på kvällar och helger, för att lösa en tillgänglighetsfråga som ni själva inte lyckas, kan, vill, orkar eller klarar av att ta tag i?

 

Jag har läst om andra som kontaktat er. Som fått lite olika svar, men inget av de svaren innehåller någon handlingsplan att lösa det, eller något annat konkret. Flera sommarpratare är vidtalade och har gett sitt stöd för gruppens arbete. De frivilliga krafterna kommer att fortsätta så länge det behövs. Vad vi allra helst vill, är att ni på Sveriges Radio skall inse hur stor frågan är och vidta lämpliga åtgärder.

 

Översätt sommarpraten till svenskt teckenspråk – kompetensen finns. Transkribera dem till svensk text i det fall det inte finns ett komplett manus att utgå ifrån. Jag ställer gärna upp om ni har brist på personal.  Men jag förstår att det inte är brist på personal som är flaskhalsen.

 

Jag förstår att det finns rättighetsfrågor som spelar in. Men jag tror verkligen inte att någon sommarpratare skulle misstycka till att tillgängliggöra de program de så mödosamt satt ihop, med ett noga avvägt budskap till publiken. Självklart skulle de då önska att även landets hörselskadade och döva får ta del av deras budskap.

 

Själv är jag pappa till två döva barn som på sikt kanske också vill ta del av programmen. Därav mitt engagemang i frågan. På min fritid driver jag en blogg som handlar till ganska stor del om dövhets- och tillgänglighetsfrågor. Härom dagen skrev jag ett inlägg om denna fråga, och gruppens framväxt och arbete på Facebook. Ni får gärna läsa och återkoppla, både på det som är skrivet i bloggens inlägg och i detta mail. Något slags svar skulle jag gärna vilja ha.

 

https://babito.se/2019/07/17/ett-uppror-ar-pa-gang-skriver-vi-historia-dova-kraver-tillgang-till-p1s-sommarprat/

 

Tackar på förhand, från en mycket trogen (men nu lite irriterad) lyssnare!

 

– Conny Norén

Lämna ett svar