Intervju i Sveriges Radio (Studio Ett i P1) angående tillgänglighet för döva och hörselskadade

För två veckor sedan skrev jag om den starka gräsrotsrörelse som höll på att växa fram. Tusentals döva och hörselskadade som slöt upp kring en gemensam fråga – önskan att ta del av sommarpratarna i P1! Länken till inlägget hittar ni om ni klickar här.

Sedan dess har gruppens medlemsantal vuxit ytterligare. Nu finns det över 2000 medlemmar i gruppen. 10 översättningar till teckenspråk (om jag inte missat någon), och mellan 30-35 transkriberingar. Många fler är på gång. Inte en enda av de sommarpratare som fått frågan ”är detta okej för dig?” har sagt nej. Snarare tvärtom, alla har blivit glada att det når fler. De gläds åt tillgänglighet, åt inkludering, åt möjligheterna det ger. Ett utbyte av information över hörselgränserna.

Idag fick jag en väldigt oväntad fråga från gruppens grundare, och initiativtagaren till allt detta, Charlotta Sjölander.

”Skulle du vara intresserad av att bli intervjuad av Studio Ett på Sveriges Radio imorgon angående vårt arbete? De har frågat mig, men jag har inte möjlighet.”

Hon skickar sedan kontaktuppgifterna på en person på Sveriges Radio som har hand om detta. Jag försätts i chocktillstånd. Skall jag representera en så stor grupp, i en så viktig fråga? Live, inför hela Sverige? Vad har jag för kompetens att tacka ja, förutom att jag gjort ett gäng transkriberingar? Jag är ju inte ens döv eller hörselskadad själv. Lagom nervöst också. För mig som flitig lyssnare av Sveriges Radio P1 är Studio Ett nästan något heligt.

 

 

Men… plikten kallar. Frågan är för viktig för att låta nerverna stoppa uppdraget. Jag tackar ja, sedan börjar en frenetisk jakt efter passning av barnen! Allt faller på plats, tjugo minuters snack med kontaktpersonen på redaktionen senare så är allt bokat.

Imorgon åker jag till radiohuset i Göteborg och tar mig an uppgiften. Någonstans runt klockan 17:00 och 17:45 kan ni höra mig på P1. Och om ni inte kan höra – vänta på transkriberingen!

Det känns stort. Inte bara för mig och mina ömma nerver, utan i allmänhet. Kan detta vara ännu ett litet steg framåt, mot ökad tillgänglighet för döva och hörselskadade? Låt oss hoppas det, och önska mig lycka till inför sändningen! Hör ni en duns så är det bara jag som svimmar av lite. Undrar hur det ser ut i transkriberingen…

Lämna ett svar