Fördomar om döva är vanliga. Vissa fördomar är grundade i helt vanlig okunskap, och en gnutta nyfikenhet. Då visar sig fördomarna mest som frågor.
”Kan döva ta körkort?”, ”Kan döva ha jobb på hörande arbetsplatser?” eller ”Hur gör döva när de kommunicerar med sina barn?”

Sedan har vi de fördomar som kommer fram på ett mycket tråkigare sätt än bara frågor. De fördomar som uttrycks från personer som tror att döva automatiskt har ett sämre liv än hörande, endast baserat på hörseln. Eller, icke-hörseln.

Fördomar är tråkiga och negativa, men bottnar i princip alltid i okunskap. Vi utgår från att de flesta andra i världen är ungefär som vi själva. Och är man då hörande utan kunskap eller erfarenhet från dövvärlden, då förutsätter man att livet automatiskt blir en katastrof för att man inte har hörsel.

Slutligen finns det en tredje sorts fördom. Den som kommer från någon som verkligen borde veta bättre. Någon som levt eller jobbat nära döva i många år. Men som ändå fäller tråkiga, onödiga kommentarer. Trots att de mycket väl vet om hur läget egentligen ligger till. Då kan man fråga sig om det kanske inte rör sig om okunskap, utan något avsiktligt nedvärderande.

För en dryg vecka sedan postade organisationen Barnplantorna ett inlägg på sitt Instagramkonto som fick mig och flera andra att reagera väldigt starkt. Inlägget börjar bra, men tar sedan en helt galen vändning.

Den första halvan av inlägget är jag helt enig och överens med. Det är väldigt positivt att de som använder cochleaimplantat får tillgång till den bästa möjliga tekniken.

Men sedan då. Längre ned i inläggets text står följande:

”Att vara ung och höra med CI kan innebära att resa till Equador som volontär, jobba som aupair i Paaris, åka på fotbollsläger till Holland etc. Allt detta utan tsp-tolk eller ledsagare men tillsammans med andra hörande ungdomar.”

Det första kan naturligtvis ha en viss bärighet på verkligheten – en teckenspråkstolk kan behövas i de fall det är en ensam döv som reser i ett helt hörande sällskap som inte kan teckenspråk. Med betoning på kan behövas, för ofta finns det lösningar på kommunikationen. Folk som vill kommunicera med varandra men inte använder samma språk, hittar ofta en lösning. Jag skall säga att några av de personer jag känner som reser mest frekvent, ofta ensamma och till helt nya platser, är just döva unga och vuxna. Det är i princip aldrig några problem med kommunikation – det verkar alltid lösa sig. Dessutom – den globala sammanhållningen bland döva är enormt stark. Det finns ett mycket stort nätverk av döva runtom i världen som bara väntar på att välkomna, guida och hjälpa en gäst. Något som alla hörande blir avundsjuka på när jag berättar om det.

Men sedan då. Om vi läser vidare i inlägget. Ledsagare? Skulle döva behöva… ledsagare? Till vadå, undrar jag? Men – vi pausar. Vi tar reda på vad en ledsagare faktiskt är.

En ledsagare är en person som är anställd för att lösa en uppgift enligt den 9 paragrafen i LSS-lagen. Ledsagaren hjälper en person som faller under LSS-lagstiftningen, och den lagen gäller för följande ”personkretsar”:

1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd

2. med betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Alltså. För att vara helt konkret och tydlig: Döva personer behöver inga ledsagare. Döva kan ta sig runt själva. De behöver ingen som hjälper dem på vägen.

Många döva har berättat om händelser när de varit ute och rest (helt på egen hand – utan ledsagare!) och personalen på någon flygplats insisterat på att köra runt dem i rullstol när de upptäckt att de är döva. Ett märkligt, mycket gammaldags sätt att se på döva. Som några som inte kan ta hand om sig själva.

Okej – varför är detta uttalandet problematiskt?

Jag skall försöka vara kortfattad. Barnplantorna, för den som inte känner till det, är en organisation som arbetar med barn med cochleaimplantat. Åtminstone skulle det något förenklat kunna summeras på det viset. Det är en förening som gjort mycket stor nytta för CI-användarna genom att under 25 år driva på utvecklingen av implantaten och se till att användarna får ny teknik när den finns tillgänglig.

Men det är också en organisation som varit inblandad i en del kontroverser och tveksamma uttalanden genom åren. För ganska precis två år (februari 2018) sedan backade organisationen upp ett förolämpande och kränkande uttalande om att dövrörelsen var att liknas vid en sekt, något de fortfarande inte tagit avstånd från eller bett om ursäkt för. Jag skrev om det på bloggen då i ett uttömmande inlägg om vad som hänt.
Ett halvår senare skrev Barnplantorna om dövrörelsen som en ”inkvisition” och om ”sektsmittan”, något som var grovt osmakligt. Jag skrev om det i detta inlägg på bloggen.

I december 2018 kom Barnplantorna åter igen att visa en mycket otrevlig sida, när de jämförde föräldrar som inte lät operera in cochleaimplantat på sina barn, med föräldrar som inte låter vaccinera sina barn med MPR-vaccin. Även detta skrev jag om – i detta inlägg.

När en förening arbetat så nära döva barn i 25 år så har man lärt sig ett och annat. Man bör ha en mycket god förståelse för dövhet och dövas livsvillkor. På de positiva sidorna och de mindre positiva sidorna.

Och då bör man mycket starkt låta bli att vara en stark bidragande orsak till att döva upplever de mindre positiva sidorna. Fördomar. Ignorans. Förolämpningar. Ryktesspridning.

Barnplantornas återkommande utspel av negativitet och fula tjuvnyp sker mot både dövrörelsen som helhet, och döva personer som individer. Då menar jag både döva vuxna och barn. Och som organisation som arbetar så nära döva barn, tycker jag att det är grovt olämpligt att gång på gång uttrycka sig på det vis som organisationen gör. Vore jag medlem i föreningen, skulle jag skämmas och starkt ta avstånd från de återkommande påhoppen på döva.