Beskedet – förskoleklass till hösten!

Glädjen är stor. Idag skålade vi vid middagsbordet. I vatten och mjölk, men glädjen var lika stor som om det vore champagne. För idag kom ett efterlängtat brev, med besked som vi hoppats på under de senaste månaderna. Till hösten skall Smulan få börja förskoleklass på SPSM-skola!

Idag går Smulan på en kommunal förskola, alldeles nära oss. Det tar bara fem minuter med bil, och jag kör dit varje morgon innan jag åker till jobbet. Där längtar hon efter sina pedagoger ”S” och ”Jojo”, sina vänner med persontecken som ”Igelkott”, ”Rosa häst” och många andra. Hon ser fram emot att leka ute, att väva små mattbitar, att måla i ateljén och att busa loss ordentligt i gympasalen.

Vi uppskattar förskolan enormt mycket. Personalen har ett medvetet sätt att arbeta på, de har varit väldigt lyhörda för våra behov och funderingar, de har stöttat oss i allt vi behövt och de gör ett fantastiskt arbete med alla barn. Men. Det enda ”men” de inte kan påverka själva är det som gjort att vi ansökt om att Smulan skall få börja förskoleklass ett år tidigare än hon egentligen skulle – förskolan är inte en helt teckenspråkig miljö. Även om kompisarna lärt sig en del och en del pedagoger gjort otroligt ambitiösa ansträngningar för att lära sig, så är det ett lätt val när vi blickar framåt mot de kommande åren.

SPSM-skolan är alltså en av landets specialskolor för döva och hörselskadade barn. Det blir en start ett år tidigare än det ”skall” vara enligt åldern, men det blir på inga vis något nytt för Smulan. Hon har, så att säga, varit där förut…

När vi kom hem från Taiwan på sensommaren 2016 var det lagom till att Sockret skulle börja andra klass. Så när det var dags för uppstart, då åkte vi dit hela familjen. Alla fyra, vilket var en glad överraskning för både personal och elever som vetat att det varit på gång länge.

Det blev succé direkt. Sockret var stolt bortom alla gränser. Hon hade ju blivit storasyster! Och Smulan var inte sen att njuta av uppmärksamheten heller. Eftersom vi skjutsade till skolan varje morgon så blev det många, många besök på skolan. Snabbt blev hon nästan som en liten maskot i korridoren på morgnarna. Många barn kom fram och ville krama henne, hålla henne i handen, fråga om allt var bra. Smulan njöt av allas fokus på henne. Hon lärde känna alla, såväl elever, pedagoger, städpersonal och vaktmästare.

Med åren har det blivit ett och annat utbrott. Hon har tjurat och surat. ”Jag VILL gå på storasysters skola!” Och nu är den dagen äntligen på gång.

När vi hämtade posten kände jag på mig vad det gällde när jag öppnade brevet. Efter att ha läst, stod det klart att det äntligen kommit ett ”ja” på vår begäran om för tidig skolstart. Nu är det ingen hejd på snacket om det här hemma!

Skolkataloger skall dras fram. Vi går igenom alla kompisar hon känner som går där, alla hon känner bland personalen, Sockret går igenom vad hon skall ha med sig i sin ryggsäck, vad hon skall göra med skåpet, hur hennes kommande lärare brukar busa med barnen… Om och om igen. Längtan har varit stor, och nu skall den äntligen besannas!

Varför har vi då valt som vi har valt?

Egentligen är det väldigt enkelt. Smulan kommer in till en miljö som är fullt teckenspråkig. Hon kan förstå alla, och alla kan förstå henne. Svårare än så är det bara inte.

Jag tänker på liknelsen att ett frö i näringsrik jord växer bättre än i näringsfattig jord. Det är naturligtvis helt sant, men det kräver ändå ett tillägg. Det finns många på hennes nuvarande förskola som gjort extremt mycket för henne – mer än vad de egentligen behövt i tjänsten! Men miljön i sig är ju inte full av tecknande barn och personal. Den biten är ju svår att ändra på.

Nu kommer hon att påbörja sin egen bana i dövvärlden, på egen hand. All kontakt med kompisar, med personal. I klassrummet, på utflykterna, på rasterna, i matsalen. Överallt och hela tiden kommer händerna att fara i ljusets hastighet. Språket kommer att skölja över henne och ge en rejäl skjuts i utvecklingen. Hemma har hon två vuxna och en storasyster som tecknar med henne. På förskolan har hon (framför allt) två pedagoger som tecknar, och barn som kan en del tecken. Men snart blir det en markant ökning i teckenspråket omkring henne. Till hösten blir det 100% teckenspråk, 100% av tiden!

2 svar till ”Beskedet – förskoleklass till hösten!”

  1. Profilbild för Sofia på skolan :)
    Sofia på skolan 🙂

    Åh vad roligt! ?Grattis! Hon är så välkommen!

  2. Profilbild för Hanna
    Hanna

    Grattis 😀
    Man önskar det kunde vara såhär i alla städer

Lämna ett svar till Sofia på skolan 🙂 Avbryt svar