Teckenspråkstolkade inlägg

På denna sida finns inlägg från bloggen som översatts till teckenspråk.
Sidan uppdateras löpande.

 

Jag är döv. Jag känner!

Något hände som gjorde mig stolt, lycklig och hoppfull som pappa.
Min dotter diskuterade vem som är döv, och vem som är hörande.
Helt självklart tecknar hon ”Jag är döv. Jag känner!”
Hon följer inte hörselnormen. Hon ser inte att hon skulle vara sämre för att hon inte hör.

Istället berättar hon att hon känner. Känner vibrationerna, känner vinddraget i luften.
Hon utgår från sig själv, och det gör mig så oerhört lycklig.
Hon känner sig stolt och trygg i sin dövidentitet!

 

 

En midsommarnattsdröm

Jag drömmer om en värld som vill förstå mina barn. En värld där mina barn blir accepterade.
Jag vet att den platsen finns, men den är väldigt svår att nå.
Och det gör mer ont än någonsin, just idag.

Ett inlägg som var svårt att skriva, men nödvändigt.

 

 

Teknikens mörkertal

I detta inlägg tar jag upp teknikens mörkertal.
Det är vanligt att hörselteknik inte fungerar perfekt.
Erfarenheten säger att det bara finns fördelar med att lära barn teckenspråk, helst vid tidig ålder.

Men ändå finns ett motstånd – varför?

 

 

Detta får du själv hålla koll på – livet som funkisförälder

Som förälder till barn med funktionsnedsättning/-variation är du sällan sysslolös.
Mängden möten, uppföljningar, tidsbokningar, väntetider, köer, handlingsplaner
och planeringar du skall hålla koll på känns ibland övermäktig. Och, som om inte
det räckte, förväntas du ofta automatiskt veta vad som gäller.

Sömnlösheten, det begynnande magsåret och det gråa håret skulle lättas något
om det fanns en magisk funktion i samhället som skötte detta åt dig.
Informerade, samordnade och fixade. Men någon sådan funktion finns
inte – så du står där själv med pappershögarna. Livet som funkisförälder.

 

 

Varför frågar ingen hur mycket hon tecknar?

En norsk doktorsavhandling berättar om CI-opererade barns föräldrar
och den press de känner att ”göra rätt”. Föräldrar känner att de blir
talpedagoger – och vad händer då med deras föräldraroll?

Jag är helt enig, och ställer mig frågan: Måste ”språkutveckling” vara
hörsel- och talutveckling? Varför tas inte teckenspråksutvecklingen på lika stort allvar?